Vad gör man när lördagen i ens liv försvunnit? När det  bara är vardag kvar. När vardagarna inte är något mer än vardagar. När man går till skolan sitter där hela dagen och väntar på att få gå hem och bara vila bort hela dagen, men när man väl får gå hem så vågar man inte för att man är rädd att man kommer deppa ihop, så man går hem till en kompis för att rädda sig själv. Det gör man för en stund, men när man sedan kommer hem så är det precis som vanligt. Fast man har missat massa tid som man skulle använda till att göra viktiga grejer. Men viktiga grejer gör man ju hela tiden ändå. Hela skoldagen sitter man och lyssnar duktigt i 20 minuter, då man inte orkar längre, för det gör inte hjärnan, det är vetenskapligt bevisat. Vet du några trevliga saker man kan hitta på så meddela gärna mig då så är du snäll. Jag vet några saker man kan göra för att bli glad. Man kan dra till Stockholm och umgås med sin syster eller någon annan! Det får humöret att hållas uppe ett tag.      

   Om man inte har pengar kan man sticka iväg ut i skogen och kanske stöta på en älg, som i bibeln. Bibeln, min bibel, eller heliga skrift som man egentligen bör kalla det eftersom jag inte riktigt vet hur kristen den är - heter Doppler och är skriven av Erland Loe.

   Om man tycker att det är kallt i skogen eller  inte vågar smita från sina plikter så kan man stanna hemma framför datorn faktiskt. Det kan vara trevligt nog:

Måndag.

Igår var det söndag. Då var det en mycket speciell dag. Det var nämligen internationella kvinnodagen! Den firade jag genom att ligga i sängen hela dagen, deppa och inte göra ett skit för att jag tänkte på en pojke.

Det känns ju lite ironiskt.

Klockan fem gick jag iallfall ut och tog en lite promenad och skrek lite. Det var meningar som;

Kvinnor kan och kvinnor vill 

Ändå står det jävligt still

,

Kvinnokamp och kvinnosång

Kommer männen med nångång?

och en lite modigare;

Varför är din inkomst klen?

Titta mellan dina ben

Jag måste tyvärr göra er besvikna genom att säga att jag inte kom på de här briljanta raderna. Och ensam gick jag inte heller. Jag hade ungefär 30 stycken 50+are bakom mig.

   Jag blev peppad av handlingen jag precis varit med och skapat.

Nu vill jag avsluta med en hälsning till de tjejer som kan tänkas läsa den här bloggen. Grattis till er flickor, tjejer, brudar!

Och gå ut och skrik lite då och då. Det kan kännas skönt...