Det är otroligt vad allt i barndomen var bra! Jag menar alla böcker, kassettband, filmer, teveprogram, all musik som föräldrarna lyssnade på. Sagor och historier som mamma och pappa läste eller kassettbanden som Peter Pan och de andra som tilltalade en på ett nästan magiskt sätt med den härliga musiken och det vackra scenerna, som utspelades utan att det spelade någon roll ifall det var realistiskt eller ej, Simon and Garfunkel-plattorna som spelades i vardagsrummet ut i den gröna trädgården med fläderträdet, äppelträdet, plommonväxten, de vita möblerna som brände huden lite lätt när man satte sig, stentrappan, backarna man rullade i, lekstugan. Man behövde inte tänka så mycket. Inte försöka skapa sig ett intressant liv utan allt bara flöt på.

   Idag blev jag påmind om hur underbara de gamla barnfilmerna är! Jag umgicks med Linda och Såfi och vi spenderade en stor del av dagen till att titta på de gamla Pippi Långstrump- avsnitten! Pippi är ju så underbar, påhittig och så självklart avslappnad. Hon bryr sig inte så mycket om hur det ska vara. Jag tror inte riktigt att jag insåg vilket grymt bra program det är och vilken humor hon har, när jag var liten, även om jag alltid tyckt att hon är påhittig och rolig. Så upplever jag ganska många filmer. Det finns någon slags humor man inte förstod när man var liten som väntar på en tills man vuxit ikapp som man sedan kan börja uppskatta ännu mer.

   Jag ser en serie just nu. Det är det roligaste jag har typ. Haha. Det är en riktigt bra serie där jag kan leva mig in i någon annans, i några andras liv. Jag får tillbaka den där känslan igen. Fast livet inte flyter på, på samma självklara sätt. Det är lite mer både och. Lite mer verklighet. Man får följa personerna när de lämnar barndomen och försöker passa in, eller bara hitta sig själva. Det är en serie jag upplever som äkta. Fast denna serie är så utomordentlig så finns det dessvärre endast en enda säsong av den. Huvudpersonen fick större roller. Så är det ju i verkligheten. Det får jag väl stå ut med fast jag upplever det idiotiskt. Jag får njuta av de ca 22 avsnitt jag har. Speciellt de elva jag har kvar. ”My so called life” heter serien.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag gjorde ett litet projekt. Slet så mitt knä svälde upp. Aj.     ...

Har du alltid gått och tänkt att du skulle vilja höra mig prata om mens i radio? Nu kan du göra det! Gå in här: http://www.sr.se/cgi-bin/varmland/program/index.asp?date=2009-05-08&programID=54 Tryck på 08.00-08.30 Tryck på play, men tryck fram ca 1...

Nationella prov är som att ha sås mellan tänderna. Det är rätt mycket sås mellan tänderna nu. Det är det det är. Det finns inte så mycket mer. Sås sås sås... Sås utan något till. Med massa stickor i. Som fastnar och sitter kvar. Det blir lite småäckl...

Framtidsarbeten suger.  Men snart ska vi åka härifrån. Chill med dill och extacy! // Speaksnea & Immacule                     ...

Jag blev störd idag, mitt i den värdefulla tiden jag har som jag spenderade på msn, ni vet det där communityt (eller vad man ska kalla det) där man tror att man ska hålla kontakten med folk men som bara blir något man tröttnar på efter upprepade inlo...